Det är över.

Eller så kanske jag inte ska skriva för det är precis börjat, vi ska sörja vårt barn som ödet ville skulle komma till himlen, en liten liten kille som var helt ovetande om vad som väntade. Det är overkligt, det känns som jag drömmer. Fattar ingenting, jag skulle ju bli 3barnsmamma och visserligen är jag de nu också men långt ifrån på de sätt som vi planerat. Nu längtar jag hem till mina barn samtidigt som jag är livrädd för att åka härifrån för det kommer vara så mycket känslor när vi kommer hem.. Lilla lilla killen, var lite större än pappas handflata och en kopia av din bror, vila i frid så ses vi i framtiden ❤