Litet hopp

Fick träffa min ansvariga läkare idag som inte vart i tjänst sen vattnet gick. Han såg allt med helt andra ögon och gav oss ändå ett litet hopp, att de bästa i denna situation är bara att vänta och se vad ödet bestämmer. Vi vet riskerna med att få ett såhär tidigt barn men de finns också dom som klarar sig väldigt bra trots tidig födsel. Och det är väl dom man tänker på, men vi har bestämt oss att ödet får bestämma och sen får vi ta en dag i taget. De kommer bli en otrolig tuff tid för oss alla då, och de lär med all säkerhet bli många tårar men livet är en prövning och är detta meningen för oss så är det så. Jag får träffa barnen så ofta de går och alla andra med givetvis. Jag hoppas innerligt att vi får ett lyckligt slut!