Drömmar

Är inga trevliga drömmar jag har nu direkt, varje natt spelas värkar, förlossning och mötet med vår son upp och hur mycket jag bara hade velat ta med honom hem, få honom att leva.. Varje kväll rinner tårarna över saknaden, att man ens kan sakna någon man bara träffat en liten liten stund, men de gör jag, nåt så fruktansvärt, min lilla lilla bebis som sparkade så mycket inne i magen, varför fick du inte ens en chans till att leva?? Behöver jag ens säga att jag mår skit och att de inte blir mycket sömn om nätterna! Kommer jag någonsin komma över detta?